Förlåt men bloggtarmen behöver nytt frisk blod. Har idétorka...

Men detta hände igår, lite roligt faktiskt.
En kille sträckte ut armarna till mig ropa högt "MARIA"
Jag titta på han och sa "nej tyvärr".
Sen sa den okända killen lite tveksamt "JOHANNA?"
Nej sa jag och la till "du kommer aldrig lista ut vad jag heter"
Marcus sa att han skulle ge den okända killen 1000 kr om han gissa rätt. 
Den okända rabbla upp massa namn utan mitt namn.
Marcus sa första bokstaven och sänkte till 500 kr.
Den okände killen gissade fel hela tiden.
Marcus sa till den okända killen RAM, men han kunde fortfarande inte gissa rätt.
Slutade med att den okända killen blev iväg dragen av sina killkompisar ifrån oss.
En tjej som stod bakom oss och rökte stack fram huvudet och fråga "jag bara måste få reda på vad heter du, snälla"
Den okände killen sprang tillbaka till mig och sa "men jag måste få reda på vad du heter"
Jag sa RAMONA

JAAAA, solen kämpar sig igenom molnen. Små sprickor av blå himmel träder fram och jag njuter av fulla drag. Längtar till våren och sommaren, få se hela naturen ändra skepnad, männsikor som blommar upp.
Ohh, längtar verkligen.

Man kan bli irriterad på små obetydliga ting, men dessa små obetydliga ting är för just den stunden de mest irriterade sak man blivit utsatt för.
Som exempel:
När bilisten framför kör i 50 på en 70 väg.
När trafikljusen växlar om till rött precis när man kommit dit och man blir tvungen att stanna.
När det inte finns en ledig parkeringsplats på jobbet.
När kaffe automaten på jobbet inte är påfylld och man inte får nå kaffe.
När damen i affären står längst fram i kassan och fifflar med sina rabatt kuponger.
När man är ute och råkar trampar på hundskit.

Snacka om de sjukaste väder jag någonsin har varit med om.
När jag vaknade såg jag att det var gråmulet, duggregn och så där "borås-trist-väder". Koka lite kaffe, ställde mig vid balkongen och skulle röka, då kom det lite snöblandat regn (vanligt i januari). Men hör och häpna, det blixtrade till och nästa sekund värdens dunder och brak.
Fatta att det åska i Januari???? Vad är det som händer?

Nåja, nu kallar snart jobbet på mig. Har två härligt, underbart trista kvällsveckor framför mig.
Over and out

Igår tog vi en snabb vända igenom Borås, visade mamma alla sevärdigheter och blev så impad av mig själv att jag faktiskt hittade. Sjukt stolt över mig själv faktiskt. Mamma hade med sig saxen så hon fick klippa mina allt för slitna toppar. Känner mig så snygg just nu, hihi.
Barnen fick lov att gå själva till en lekplats en bit bort härifrån. För att komma dit så måste man gå på en stig i en liten skogsparti. Precis innan dem gick sa jag sedvanligt "ni får inte följa med någon osv". På vägen hem tyckte dem att de hörde en gren gå av i skogen, stackarna hade blivit så rädda att dem hade sprungit hela vägen hem. Med andan i halsen kom dem båda och sa att det kunde ha varit en barn kidnappare.
Min söte Mike fick ännu en gång stå vid spisen och laga mat, medans mamma och jag slappade i soffan. Han är ju så duktig på att laga mat och han har några rätter som är hans. Varje gång D kommer hit så "förutsätter" D att Mike ska göra sin berömda köttfärsrulle vilket han också gjorde, så gott...



Saknar mamma o D så himla mycket just nu. Först åkte mamma vid elva tiden. Sen åkte jag och barnen mötte upp Alex och Sandra. Kunde inte sluta och krama min älskade D. Nu är man hemma igen, all liv och rörelse har förvandlas till ett tyst eko.
Saknar massor.....

Nu äntligen är både mamma och D här älskar varje minut. Passar på och skriver här lite snabbt för snart ska jag stå i några timmar och fixa mammas hårförlängning. 70 cm långt vackert blont hår ska det bli. Sätter in före- och efter bilder senare.



Japp, då har jag fått ventilera min hjärna idag med.
Nu ska jag bara UMGÅS med mina
over and out...

Det brukar vara jag och Rix FM i mina bilfärder. Sjunger gärna jätte högt och säkert jätte falsk när jag sitter i bilen *själv*. Och nu när stereon är ur funktion blir det så tyst. Hjärnkontoret fick ett frispel idag, återigen konstiga analyser som åker berg och dal bana i huvudet på mig. *jag är så koko, men jag är jag*

Jag tänkte på ordspråket *ju äldre man blir ju klokare blir man*.
Fast stämmer verkligen det?
Okej, till viss del eftersom man får mer "livs erfarenhet".
Men blir man verkligen klokare?
Är det inte så att man bara blir fegare och bekvämare? 

Ta dessa aspekter, Klok eller Feg, du bestämmer...
Klok eller Feg...
För att man vågar inte testa nya maträtter för det kan vara farligt, äckligt och annorlunda.
För att man åker inte och båtluffar utan tar den bekvämma bussresan till Paris istället.
För att åker till sommarstugan år ut och år in fast man egentligen vill till Afrika på safari. Istället svär man åt skiten då man måste laga staket, måla om, renovera och sitta på ett äckligt utedass.
För att man väljer "tant kläderna" istället för senaste modet man egentligen vill ha för rädslan av "vad andra ska säga"
För att man väljer Batik kursen istället för magdansen för att passar sig inte för "äldre" att dansa magdans
För att man släpar sig till samma jobb, dag ut och dag in fast egentligen drömmer om ett annat jobb, men väljer att avstå för rädslan för de okända. 
För att man väljer samma intressen som vännerna för att man inte vågar "sticka" ut
För att man sitter fast i ett slentriant äktenskap bara för att man är bekväm och det har varit så i 40 år.  

Som sagt allt handlar om tolkning.
Jag själv hyllar dem som vågar, dem som spränger sig ur "vuxen ramarna", dem som ger sig ut i det okända i vinst och förlust för vi lever i en värld där vi hela tiden är rädda för "vad andra ska tycka, säga och känna". 

I denna lilla "byhåla" som egentligen inte är så liten med tanke på att den har två mat affärer, två pizzerior, två banker, två guldaffärer, en brandstation, ett fik, en cykelaffär, folkets hus, badstrand och stor idrottshall med badbasäng, så kunde jag aldrig tro att det var SÅ många barn i åldern mellan 4-6 år som skulle gå barngympa.
Igår samlades dem, hela 49 stycken barn. Yade tyckte det var jätteskoj även om han "bara" kunde göra bakåt kullerbytta och inte framåt kyllerbytta. *stolt mamma*

När jag var där började hjärnkontoret gå hög varv, massor av tankar och funderingar kom över mig värre än en berg-och-dal-bana.
Tankar som "vad många pappor som var där".
Har nog aldrig sätt så många pappor samlade på ett och samma ställe.
Har jag hamnat fel? Är det här barngympa med barn och pappor?
Vad gör mammorna då? Hemma och lagar middag? Städar? Kanske har "egen-tid"?
Och är inte så "typiskt" att tänka så?
Varför tar man förgivet att det alltid är "mammor" som åker runt som tokar på alla aktiviteter?
Är det för att jag är uppväxt med en ensamstående mamma som gör att just jag tänker så?
Är papporna här mer "hängivna sina barn" än någon annanstans?
Jämställdhet?

Jag tycker det är JÄTTE bra att pappor också visar intresse för sina barn och vill vara delaktiga i deras liv och uppväxt.

Okej jag erkänner JAG ÄR KNÄPP...

En liten fågel viskade i mitt öra att jag hade glömt en kär vän i inlägget "mina älskade vänner".
Hur i alla sinna dagar kunde jag glömma pricken,Va??? så dumt och nu skäms jag rejält. *Förlåt*

Pricken
Vi har känt varandra i ca 6 år. Du har funnits där i vårt och torrt. Du torkat mina tårar, tröstat mig när jag varit ledsen utan att känna dig tvingad, liksom jag stått där med öppen famn när du har haft det svårt. Din dörr har alltid varit öppen för mig. Även om hårstrån nästan har rykt, så har vi alltid slutat som vänner. Du är "den snälle farbrorn" till mina barn och dem ser upp till dig. Jag är stolt över att du har lyckats med ditt liv. Så länge du är lycklig så är jag lycklig. För vem kan bättre än oss, bränner pruttar med tändare, säga tröck och höllt utan att skämmas. *me like pricken 4-ever"


I lördags kväll blev jag riktigt lycklig, äntligen är ni sams. Värmer mig gott om hjärtat.
Jaaa, sista arbetsdagen för den här veckan. Sista kvällen, så skönt. Det har faktiskt varit okej och jobba kväll, fast igår var en dag då allt hände just mig. Alla krångel ärenden hamnade hos mig, kunder som hade olika ärenden som var av speciell svårtlöst sort. Blev så slut uppe i knoppen och det märktes tydligt när jag till och med frågar den dummaste frågan som kommit ut ur min mun "heter mega bite likadant på engelska"??? HALLÅÅÅ är jag knäpp eller är jag knäpp. Men jag bjuder på den.

Man brukar ju säga att man aldrig ska fråga eller avslöja en kvinnas ålder.
Men får man avslöja en mans ålder?
Vill inte chansa så jag säger "Grattis Lars på din födelsedag när du idag fyller jämt"



Jobbet kallar så
over and out.
Det finns en bra sak med att jobba kväll. Min "hata-tisdags-syndrom" finns inte när man jobbar kväll för kroppen behöver inte varken återhämta sig eller få chock över att tvingas kliva upp för man kliver ju när man känner för det, det är väl bra. Fast jag har ju en liten söt som vaknar tidigt som jag mer än gärna umgås, men man kan ju slappa inge stress, inge tvinga kroppen till jobbet.

Ännu en gång lyckades jag säga fel när jag svarade i telefonen på jobbet. Sa "välkommen till Fortum,du pratar med Ramona G". Stackars kunden blev helt ställd, sa bara "jag måste slagit fel nummer, jag skulle ringa Tele2". Vad säger man i sånt här läge? Jag sa "Men du har kommit till Tele2" Kunden godtog det och påpekade följande "jaha, men då hörd jag nog, för jag tyckte du sa Fortum".

Over and out.

Första arbetsdagen är passerat på denna kvällsvecka. Har kommit underfull med att jag har ingen "arbeta-sent" gen i mig. För oavsett hur trött jag än är på morgonen så gillar jag att börja tidigt och sluta tidigt. Sån är jag.

Värdesätter mitt sociala umgänge hemma med familj och vänner mer faktiskt. Man kan tycka att man hinner göra massor innan man börjar jobba, men det gör jag inte. Jag blir förslöad och drar benen efter mig för att sedan tvingas tokstressa bara för att jag är tidoptimist.
Att en timme kan göra så mycket mentalt. Tänk den här veckan jobbar jag 15.15 till 22.15 och om tre veckor jobbar jag 13.00 till 21.00, alltså fler timmar men det känns inte lika jobbigt *konstigt*. Fast jag är tacksam över att jag har jobb, men man får välklaga lite i allafall.

Tacksam över att ha min Mike som hjälper mig och ställer upp för Y, utan honom hade jag aldrig kunnat ta det här jobbet.


Over and out
En riktig slappar dag, en riktig söndag med andra ord. Om man har turen som jag har haft och har lyckas hitta en karl som kan laga mat, ja då blir man lätt bortskämd. Kan väl påstå att jag är inte van att ha total "köksförbud" och bli tvingad och sitta i soffan och bara softa, få maten serverad och sen bara äta. *klagar inte*

Det har slutat att snöa här i Borås nu, ett stort tjockt vitt täcke ligger på marken. Lillfisen, han var överlycklig när grannen kom upp, snodde han och de åkte iväg och åkte pulka. Även om jag ogillar allt vad snö och vinter heter så kan jag se till alla barns välvilja och glädje.
Dagens inlägg kommer jag att tilldela min äldsta son D. Idag kl. 14.51 blev han hela 8 år. Minns dagen när han föddes som om det vore igår, minns glädjen när allt var över och då han låg på min mage och då all smärta och allt hårt arbete var ett minne blott. Jag är så stolt över dig D, du är en sån fin kille. Du är kärleksfull, omtänksam, väldigt smart och du sprider glädje. Världen vi lever i vore ingenting om inte du fanns, framför allt jag vore ingenting om inte du fanns. Jag älskar dig så mycket, det går inte att beskriva med ord. Jag skulle kunna göra allt för dig, min kärlek till dig är oändlig. Även om du bara först fick "en pappersbit" (presentkort) som födelsedags present så hoppas jag att cykeln var till mer belåtenhet. Du är värd allt guld som finns och lite där till.



Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en pojk, han är vår!
En gåva till oss är du min lille!


Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn,
och plötsligt känns det som om all världen försvann,
som tiden stod still, en pojk, han finns till!
En livets gåva är du min lille!


Tänk blodet i mig blev blod in i dig
vandrar genom tider, ådror och märg,
släktled i mig blir släktled i dig
här är du - en av oss,
en ny länk i livets kedja.


Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
en stund så kort som vore den ett andetag,
en vindpust av tid är ditt och mitt liv
en livets gåva är du min lille!


(Leilus polska)

Grattis lillfia E på din födelsedag. Hoppas du får många fina paket. Fasters lilla gullunge.

Ja, vad annat har jag erbjuda till läsning idag?
Har jobbat, det är kallt och de snöar.........

Jag vet att jag brukar vara givlmild och dela med mig av händelser, tankar och funderingar. Det som surrar i mitt lilla huvud just nu är något jag behåller för mig, känns för privat. Massor av virr-varr är det i allafall.
Som jag sagt innan och står fast vid det fortfarande "allt är en tolkningsfråga"

Puss puss
Over and out