I klädsbutiken...

Äldsta sonen D: Mamma, man behöver inte köpa så mkt kläder
Jag. Hur menar du nu?
D: Det är inte utsidan som betyder nåt, det är faktiskt insidan
Yngsta sonen hos farmor...

Y: Jag kan inte äta mer nu.
Farmor: Varför det?
Y: För jag har en bebis imagen.
Farmor: Men då måste du äta ännu mer
Y: Men bebisen får först, sen jag
Farmor: När kommer bebisen ut?
Y: Om hundra år


Hemma
Y: Mamma bebisen tycker inte om pizza
Jag: Jasså det säger du
Y: Den tycker bara om fisk
Jag: Ok, men när kommer bebisen ut så att vi får träffa den?
Y: Snart...
Jag: Men hur kommer den ut
Y: Genom stortån
Jag: Men älskling, killar kan inte ha få bebis i magen, det är bara tjejer som kan det.
Y: Men jag kan det faktiskt...

En stund senare
Y: Nu har jag inte bebisen kvar.
Jag: Jaha, var är den då
Y: Ähhh, jag sålde den till ett par som ville ha den
Jag: Men blev du inte ledsen då?
Y:Nää, för jag lånade bara bebisen en lite stund
Jag Ok.

Barnen gör varsin fruktsallad vid köksbordet med mig som övervakning...

Y: Så mamma nu är jag färdig.
D: Jag också, kolla vad fint
Jag: Vad ni är duktiga
Dem smakar på sina fruktsallader och njuter
D: mmmm, vad gott
Y: Ja, jätte gott. Nästan lika gott som mamma-mat

*Det värmer i mitt hjärta att höra det*
Vilse i själen, vilse i sinnet, vilse i livet.
Jag är enbart vilsen.


D: Kolla den här stenen
*kastar i den i vattnet*
Jag: Den sjönk
D: Men mamma varför flyter inte stenar?
Jag; Vet inte, kanske för att dem är tunga och inte orkar att flyta
D: Men mamma du e ju tung, men kan flyta på vattnet.
Jag: Jag är ju människa.
D: Konstigt, Hej då stenen

Vid middagsbordet hos morfar.

Jag: Kan ni sitta här snällt och äta eran mat, utan att bråka?
D: Ja, mamma det kan vi
Jag: Vad bra för då kan jag gå in där och äta. Lova nu och var riktigt snälla nu.
D: Ja, mamma jag lovar
Y: Men mamma jag lovar inte
Jag: Varför det?
Y: För jag kanske bråkar i allafall.....
Ärlighet varar längst *ler*